Stålår

1972 tar Gunnar Lindstedt jobb i Bofors vapensmedja i Karlskoga för att värva arbetare till revolutionen. Genom att gå runt i axellångt hår, glasögon utan glas, flygarmössa, orange plyschdräkt och sjuksköterskokappa gör han i tonåren uppror mot småstadens instängdhet. Men vänstervågen som skulle befria honom och världen, förmörkas snart av en fanatisk dogmatism och ett tröstlöst kämpande för att hitta sympatisörer.

Senare ska det visa sig att den våldsdyrkan som fanns inom den revolutionära rörelsen, också fanns bland direktörerna på Bofors. Utan skrupler smugglade bolaget vapen till krigförande länder.

Stålår fångar den dubbelmoral och det hyckleri som präglade såväl djupt troende kommunister som den politiska eliten. Medan den progressiva rörelsen försökte hitta en ny samhällsmodell men misslyckades kapitalt, gick den regerande socialdemokratin i stå och understödde Bofors olagliga vapenaffärer med en sällan skådad cynism.

• Stål
• Blomstringens tid
• Ingenjör på Bofors
• Proletariatet
• Vapenexporten tar fart
• Smedjan
• Smugglingen
• Uppbrottet från småstaden
• Boforsskandalen
• De nya invånarna

I liked the book, as it happens to partly describe my earlist uppbringing in Karlskoga and Degerfors, and in the right era (the left-wing 60-70 in Sweden). It is partly a portrait of a young guy (the author) and his thoughts, partly a description of the left-wing in-fighting during the 60-70ties in Sweden and partly about the Bofors weapons manufacturer and its shady business dealings up to the eighties.

As you can see from the above, the book is a bit schizophrenic, but the author manages to make it work, but I believe you need to have some personal interest (like me) to really appreciate it.

It is OK and well written, but it will not win any prizes.